Alzheimergenen krymper hjärnceller långt före minnesproblemen

Forskare vid Gladstone Institutes har identifierat en möjlig förklaring till varför den starkaste kända riskgenen för Alzheimers sjukdom skadar hjärnan långt innan några symtom märks. Studien är publicerad i Nature Aging.

Genen som fjärdedelen av oss bär på

APOE4 är den enskilt största kända genetiska riskfaktorn för Alzheimer. Ungefär var fjärde person bär på den, och den återfinns hos 60–75 procent av alla som insjuknar. Att bära genen betyder inte att man kommer att bli sjuk – den höjer risken.

Proteinet Nell2 är den nya pusselbiten

Forskargruppen fann att APOE4 höjer nivåerna av proteinet Nell2. När Nell2 ökar krymper nervcellerna och blir samtidigt överaktiva. Hos unga möss med APOE4 syntes överdriven nervaktivitet i hippocampus – hjärnans minnescentrum – innan djuren fick några minnesproblem. Den tidiga överaktiviteten förutsade vilka möss som senare tappade kognitiv förmåga.

En annan viktig detalj: det var APOE4 som produceras i själva nervcellerna, inte i stödjecellerna, som drev skadan.

Skadan gick att vända

När forskarna sänkte Nell2-nivåerna hos vuxna möss återgick nervcellerna till normal storlek och funktion. ”Skadan är inte oåterkallelig, och det kan finnas ett fönster för att gripa in”, säger Yadong Huang, en av studiens seniorförfattare. Misha Zilberter, också seniorförfattare, beskriver arbetet som den första studien som direkt undersökt vad APOE4 gör med nervcellernas funktion i olika åldrar.

Vad det betyder – och inte betyder

Resultaten kommer från djurförsök. Steget till behandling av människor är långt och kräver att fyndet först bekräftas i mänsklig vävnad och därefter prövas kliniskt. Det som gör studien intressant är riktningen: den pekar mot ett behandlingsfönster år innan de första symtomen, i stället för insatser när minnet redan sviktar.