Ozempic-substansen förlängde livet hos gamla möss med 12 procent

Möss som fick det blodsocker- och viktsänkande läkemedlet semaglutid – den verksamma substansen i Ozempic och Wegovy – från hög ålder levde omkring 12 procent längre än obehandlade möss, och behöll dessutom bättre minne, muskelstyrka och rörlighet. Det visar en studie i tidskriften Nature som väckt stor uppmärksamhet. Forskarna varnar samtidigt för att dra slutsatser om människor.

Studien, som publicerades den 2 september och leds av professor Danica Chen vid University of California, Berkeley, gav honmöss dagliga injektioner av semaglutid från 20 månaders ålder, det vill säga som redan gamla djur. Medianlivslängden blev 834 dagar för de behandlade mössen mot 742 dagar för kontrollgruppen.

De behandlade djuren åt omkring en fjärdedel mindre och presterade bättre i tester av uthållighet, muskelfunktion och rumsligt minne. Forskarna såg också färre åldrade, så kallade senescenta, celler och lägre nivåer av inflammationsmarkörer i vävnaderna.

Bättre än kalorirestriktion på vissa punkter

En del av studien jämförde semaglutid med kalorirestriktion, den hittills mest väldokumenterade metoden att förlänga livet hos försöksdjur. De två grupperna tappade ungefär lika mycket vikt och fett, men mössen som fått semaglutid klarade minnestesterna bättre och hade bättre blodsockerkontroll. Enligt forskarna tyder det på att läkemedlet påverkar åldrandet genom fler mekanismer än enbart minskat matintag.

Bland medförfattarna finns forskare vid Köpenhamns universitet. Studien finansierades av det amerikanska nationella åldrandeinstitutet NIA, och forskarna uppger inga intressekonflikter.

Experter: intressant – men det är möss

Oberoende forskare som kommenterat studien via brittiska Science Media Centre är positiva till dess kvalitet men manar till försiktighet. Naveed Sattar, professor i kardiometabol medicin vid University of Glasgow, beskriver den som en välgjord och intressant musstudie vars resultat passar in i en växande mängd bevis från placebokontrollerade studier på människor – men understryker att det i slutändan krävs robusta data från människor, eftersom inte alla fynd hos möss går att överföra.

Tara Spires-Jones, professor vid UK Dementia Research Institute i Edinburgh, påpekar att experimentet gjordes på möss och enbart på honor. Studien använde en enda inavlad musstam, och behandlingen sattes in sent i livet. Berkeley skriver själva i sitt pressmeddelande att det inte finns någon indikation på att liknande resultat omedelbart skulle kunna uppnås hos människor.

Fakta: Studien i korthet

Tidskrift: Nature, 2 september 2026. Titel: “Late-life semaglutide treatment slows ageing and extends lifespan in female mice”.

Upplägg: 40 honmöss fick semaglutid (10 nmol per kilo, dagligen under huden) från 20 månaders ålder; 39 möss i kontrollgrupp.

Resultat: Medianlivslängd 834 mot 742 dagar. Lägre matintag (–24 procent), bättre minne, muskelfunktion och glukoskontroll, färre senescenta celler.

Begränsningar: Endast honmöss av en stam, sen behandlingsstart, inga data på människor.

Bakgrund: GLP-1-läkemedlen

Semaglutid tillhör gruppen GLP-1-analoger, som efterliknar ett tarmhormon som styr insulinfrisättning och mättnad. Läkemedlen utvecklades mot typ 2-diabetes men används i dag i stor omfattning mot fetma, och forskning pågår om effekter på bland annat hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom och demens. Flera av de experter som kommenterat studien redovisar samtidigt betalda uppdrag för läkemedelsbolag, däribland tillverkaren Novo Nordisk, vilket Science Media Centre anger vid citaten.