Göteborgsforskare får leukemiceller att bränna ut sig själva – utan att skada friska blodceller

Forskare vid Göteborgs universitet har utvecklat en metod som får celler från akut myeloisk leukemi (AML) att bokstavligen bränna ut sig. En ny molekyl, kallad AcTor, blockerar en signalväg som styr cellernas tillväxt, och i kombination med det befintliga läkemedlet ixazomib tvingas leukemicellerna förbruka energi utan tillförsel av bränsle – tills de dör av stress. Metoden fungerade i odlade celler, i prover från patienter och i möss, enligt studien som publicerats i tidskriften Molecular Cancer.

Bakom arbetet står bland andra Leif Eriksson, professor i fysikalisk kemi vid Göteborgs universitet, i samarbete med Boaz Tirosh vid Case Western Reserve University i Cleveland i USA.

Riktar sig mot cellens kontrollcentrum

AcTor hämmar ett signalprotein som reglerar mTOR, ett slags kontrollcentrum i cellen som avgör om den ska växa eller gå in i viloläge. Genom att samtidigt slå på tillväxtsignalen och bromsa cellens förmåga att hantera skadade proteiner med ixazomib hamnar leukemicellerna i ett tillstånd där de arbetar för fullt utan att kunna försörja sig.

Enligt forskarna slog kombinationen ut både de sjuka blodcellerna och de leukemistamceller som annars orsakar återfall. I musförsöken utvecklade cancercellerna ingen resistens, och friska blodceller påverkades inte. Metoden var verksam även mot AML med mutation i genen TP53, en särskilt aggressiv form med dålig prognos.

Fakta: akut myeloisk leukemi

AML är en cancer i benmärgens blodbildande celler som gör att omogna vita blodkroppar snabbt tar över. Sjukdomen är den vanligaste akuta leukemiformen hos vuxna och behandlas i dag främst med cellgifter och stamcellstransplantation. Prognosen är sämst för äldre patienter och för dem med vissa genförändringar, däribland TP53-mutation, där dagens behandlingar sällan ger bestående resultat.

Lång väg kvar

Forskarna betonar att det återstår en lång väg innan metoden kan bli en behandling för patienter. Nästa steg är ytterligare studier av säkerhet och dosering innan kliniska prövningar på människor kan bli aktuella, och gruppen söker finansiering för att ta arbetet vidare. Att en metod fungerar i möss är ingen garanti för att den fungerar i människa – de flesta cancerkandidater som ser lovande ut i djurförsök når aldrig marknaden.

Samtidigt är strategin – att utnyttja cancercellernas höga ämnesomsättning mot dem själva i stället för att angripa dem med gifter – ett av de mest aktiva områdena inom cancerforskningen just nu, och AML är en sjukdom där nya behandlingsalternativ är angelägna.