
Forskare vid Virginia Tech visar att het mantelmaterial djupt under Afrika bidrar till rörelserna i Östafrikanska riftdalen – vid sidan av den kända töjningen.
En jättelik ström av het bergartsmassa djupt under Afrika bidrar till att dra isär kontinenten. Det visar en studie från Virginia Tech publicerad i Journal of Geophysical Research.
Den afrikanska superplymen är en enorm zon av hett mantelmaterial som stiger från stort djup under sydvästra Afrika och sträcker sig nordostvart under kontinenten, allt grundare ju längre norrut den når. Den har varit känd länge – det nya är kopplingen till hur marken faktiskt rör sig vid ytan.
“Forskare vid Virginia Tech visar att het mantelmaterial djupt under Afrika bidrar till rörelserna i Östafrikanska riftdalen – vid sidan av den kända töjningen.”
Forskarna, ledda av postdoktorn Tahiry Rajaonarison, byggde tredimensionella termomekaniska datormodeller och matade dem med över tolv års GPS-mätningar från satellit, som följer markrörelser på millimeternivå.
Modellerna visade att ett nordgående mantelflöde kopplat till superplymen ger deformationsmönster längs riftdalen som inte går att förklara med enbart töjning i sidled. Simuleringarna återskapade också den seismiska anisotropi som uppmätts under riften.
Bilden som växer fram är att två separata mekanismer formar Östafrikanska riftdalen: grunda lyftkrafter i litosfären driver den väntade töjningen i öst–västlig riktning, medan det djupa mantelflödet orsakar en avvikande rörelse norrut.
Geofysikern D. Sarah Stamps förklarar principen med en liknelse: slår man på en klump silly putty med en hammare spricker den, men drar man långsamt i den töjer den sig i stället. Det är samma material och samma kraft – bara olika hastighet – och det är därför en kontinent kan dras isär utan att spricka sönder.
Riftdalen är en pågående kontinentalklyvning. På många miljoner års sikt kan Afrikas horn separera från resten av kontinenten och ett nytt hav bildas där dalen går i dag.
Gillar du artikeln? Dela den vidare.