Uran i brunnsvatten: gränsvärdet, riskerna och hur du testar
Gränsvärdet är 30 mikrogram per liter och det är njurarna som påverkas, inte av strålning utan kemiskt. Så vet du om din brunn ligger över.
Uran finns naturligt i den svenska berggrunden, och där berggrunden är uranrik följer ämnet med ner i grundvattnet. För den som har kommunalt vatten sköts kontrollen av vattenverket. Har du egen brunn är du själv ansvarig för att veta vad som kommer ur kranen.
Gränsvärdet är 30 mikrogram per liter
Livsmedelsverkets gränsvärde för uran i dricksvatten är 30 mikrogram per liter. Över den nivån bör vattnet inte drickas.
Det som gör uran problematiskt i dricksvatten är inte strålningen. Det är njurarna som påverkas, och de påverkas av uranets kemiska egenskaper, inte av dess radioaktivitet. Uppsala Vatten formulerar det så i sin information om ämnet. Mer om hälsoaspekterna finns hos Livsmedelsverket.
Bergborrade brunnar är riskgruppen
“Gränsvärdet är 30 mikrogram per liter och det är njurarna som påverkas, inte av strålning utan kemiskt.”
Brunnstypen spelar stor roll. Vatten från en bergborrad brunn har varit i kontakt med berggrunden och kan därför föra med sig både uran, radium och radon. Grävda brunnar har i regel mycket låga halter.
Sveriges geologiska undersökning har sammanställt hur vanligt det är. I SGU:s genomgång av radon, radium och uran i brunnsvatten framgår att omkring 17 procent av de undersökta brunnarna låg över den tidigare rekommendationen på 15 mikrogram per liter, och ungefär 2 procent över 100 mikrogram per liter.
Samma material visar att radon är ett parallellt problem i bergborrade brunnar: cirka 8 procent har en radonhalt över 1 000 becquerel per liter, och i 65 procent ligger halten mellan 100 och 1 000.
Du kan inte se eller smaka det
Uran ger varken färg, lukt eller smak. Det enda sättet att veta är en vattenanalys från ett ackrediterat laboratorium. Uran ingår inte alltid i den billigaste standardanalysen, så det är värt att kontrollera att parametern finns med i paketet innan du beställer.
Halten kan dessutom ändras över tid. Grundvattennivån varierar mellan år, och en brunn som låg under gränsvärdet vid ett tillfälle kan ligga över vid ett annat.
Om provet visar för höga halter
Uran går att få bort ur vattnet, men det kräver rätt teknik. Anjonbytare och omvänd osmos är de metoder som normalt används. Ett vanligt partikelfilter eller kolfilter gör ingenting åt uranet.
Ett reningsfilter är heller ingen engångsåtgärd. Filter behöver underhåll och byten för att fortsätta fungera, och effekten bör följas upp med nya prover. Svenskt Vatten har gått igenom hur metoderna fungerar i praktiken i rapporten Uran i dricksvatten — reningsmetoder i praktiken.
Bor du i ett område där grannar har fått höga värden är sannolikheten större att din brunn också har det, eftersom det är berggrunden som avgör. Kommunens miljökontor kan ofta säga om det finns kända problem i trakten.
Gillar du artikeln? Dela den vidare.
