Demens ger 2 400 polislarm om året – mörkertalet stort

Polisen får omkring 2 400 larm om personer med demens som försvinner varje år. Mörkertalet bedöms vara stort, och forskaren Mikael Larsson säger att det kan röra sig om upp emot 10 000 fall. Samtidigt växer gruppen äldre i Sverige, vilket gör att problemet väntas bli större.

För Emma Wibacke blev det en vardag av oro när hennes mamma Karin började försvinna hemifrån gång på gång. I slutet av september 2024 ringde polisen när hon hade gått ut på motorvägen, och familjen försökte sedan hålla henne under uppsikt med både tekniska hjälpmedel och stöd från flera anhöriga.

En mamma som gick ut varje dag

I januari 2024 fick Karin sin diagnos av demens. Efter detta började hon uppleva hallucinationer och trodde att människor ringde på dörren under nätterna. Hon kände också att män stod utanför och att någon tittade in genom fönstret i sovrummet.

Rädslan fick henne att nästan varje dag packa sina tillhörigheter. Hon försökte nå sina döttrar som bodde i Malmö och dess omgivningar.

Familjen installerade en airtag på hennes nycklar samt ett larm vid dörren. Trots dessa åtgärder lyckades hon ändå ta sig ut varje dag. Emma Wibacke berättar om hur utmanande det var att få ihop vardagen med arbete, sin egen familj och stöd från syskon och pappa.

I slutet av september 2024, under ett arbetspass, fick hon ett samtal från ett dolt nummer. Hon insåg omedelbart att det var polisen som ringde.

Polisen hade fått in ett larm om en person som befann sig på motorvägen. Det visade sig vara Karin, som var på väg till sin storasyster i Höllviken, beläget drygt 20 kilometer söder om Malmö.

Polisen körde hem henne. Men det blev inte sista gången.

Polislarm och ett växande mörkertal

Enligt en studie från Högskolan i Borås handlar det om 6-7 personer varje dag. Mikael Larsson, som gjort studien, säger att många försvinnanden aldrig anmäls.

Han hänvisar till internationella studier som indikerar att tre fjärdedelar av alla försvinnanden inte anmäls. Därför anser han att de 2 400 larmen endast representerar en liten del av verkligheten.

Om proportionerna är korrekta kan det röra sig om cirka 10 000 personer med någon form av demens som försvinner varje år, vilket skulle innebära 27 personer dagligen.

Larsson säger att polisen behöver få larm tidigt, men att resurserna är begränsade. I mindre orter kan ett enda försvinnande ta stora delar av polisens kapacitet i anspråk.

Han vill också att anhöriga och hemtjänst får mer information om att personer med demens kan lämna hemmet. Tidiga larm och enkla spårningslösningar, som airtags, bör användas oftare, enligt honom.

”Det är mycket svårt att leva med en demenssjukdom. Den här problematiken är nog något som sällan kommer på kartan. Information och tidiga larm är fundamenten i det här”, säger Mikael Larsson.

Försvinnandena inträffar ofta i närheten av hemmet. Enligt Larsson återfinns 25 procent av de försvunna personerna antingen i hemmet eller i dess omgivningar.

Yngve Gustafson, professor emeritus i geriatrik vid Umeå universitet, påpekar att det finns färre platser på demensboenden och fler sjuka, vilket leder till att fler lämnar sina hem utan tillsyn. Han nämner också att äldreboenden har fått ett dåligt rykte efter rapporter om övergrepp, våldtäkter och vanvård.

Det gör att fler vårdas hemma i stället för dygnet runt. Enligt Gustafson innebär det att de kan vara ensamma i upp till 20 timmar och ändå hinna gå ut.

Han jämför med ett barn. ”Lämnar vi en fyraåring ensam i lägenheten? Knappast va”, säger han.

Fler äldre och färre boenden

Socialstyrelsen uppskattar att det för närvarande finns omkring 150 000 personer med någon form av demens i Sverige. Myndigheten bedömer att denna siffra kan fördubblas fram till år 2050.

Om utvecklingen fortsätter som nu varnar Larsson för att antalet försvinnanden också kan öka kraftigt. Han nämner en nivå på cirka 20 000 om året.

Bristen på boenden förvärrar situationen. Enligt Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät har 117 kommuner brist på särskilda boendeformer för äldre.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, visar att nästan 4 800 personer årligen i snitt har fått vänta mer än tre månader på ett särskilt boende mellan 2015 och 2025, trots att kommunerna är skyldiga att verkställa besluten omedelbart.

För Emma Wibacke slutade det med att familjen satte Karin på äldreboende i början av 2025, efter ännu en natt då polisen kört hem henne. Beslutet togs mot hennes vilja, men efter månader av oro såg familjen ingen annan utväg.

Händelsen visar hur snabbt vardagen kan förändras när en anhörig med demens börjar försvinna. För familjerna handlar det inte bara om statistik, utan om nattliga samtal, kalla motorvägar och en ständig rädsla för att nästa larm ska komma för sent.

För mer om vad demens innebär finns också 1177:s genomgång av demenssjukdomar.

Det är en utveckling som berör både vården, polisen och anhöriga. När fler lever längre och fler bor kvar hemma ökar kraven på tidiga insatser.