Obesitasläkemedel används främst av låg- och medelinkomsttagare

En ny studie på 40 254 patienter utmanar bilden av obesitasläkemedel som något för välbeställda. Majoriteten i materialet hade låg eller medelstor inkomst. Forskarna pekar också på att ekonomin avgör vem som kan fortsätta behandlingen.

Patienterna kommer från breda inkomstgrupper

Studien presenterades nyligen på European Congress on Obesity, ECO 2026. Den bygger på data från en digital vårdgivare och visar att 35 procent av patienterna tillhörde låginkomstgruppen. Ytterligare 38 procent låg i medelinkomstgruppen. Typ 2-diabetes unga ökar i Sverige, visar ny studie.

Det betyder att 73 procent av patienterna kom från hushåll utanför höginkomstskiktet. Bilden går därmed emot föreställningen att den här typen av behandling främst lockar dem med gott om pengar.

Svensk statistik visar tydligt på bakgrunden till detta. Förekomsten av obesitas är 70–80 procent högre bland vuxna med låg inkomst i Sverige, vilket gör att sjukdomen redan från början påverkar olika grupper ojämt.

För många blir därför behandlingen inte en bekvämlighet, utan ett försök att hantera en kronisk sjukdom. I den situationen blir tillgången till obesitasläkemedel nära kopplad till privatekonomi.

Vårdpersonal finns ofta bland användarna

En annan tydlig grupp i materialet är vårdpersonal. Sjukvårdspersonal var den största yrkesgruppen bland patienterna och stod för 21,8 procent.

Bland dessa var 72,5 procent sjuksköterskor och undersköterskor. Det innebär att många av dem som är närmast patienterna själva får stå för kostnaden av behandlingen ur egen ficka.

Studien beskriver också hur ekonomin påverkar avbrott. Den vanligaste orsaken till att behandlingen stoppades var ekonomiska skäl, som stod för 40,9 procent.

Det är en viktig detalj eftersom moderna obesitasläkemedel inte ingår i läkemedelsförmånen. För den som inte kan betala själv blir behandlingen därför svår att hålla i gång.

Här finns också en tydlig skillnad mellan inkomstgrupperna. Av dem som senare återupptog behandlingen tillhörde 61,6 procent höginkomstgruppen, medan bara 8,2 procent fanns i låginkomstgruppen.

Stöd avgör om behandlingen håller

Forskarna betonar också att läkemedel ensamma inte är tillräckliga. Enligt internationella data avbryter upp till hälften av alla patienter en GLP-1-behandling inom tre månader om de inte får adekvat stöd.

GLP-1 står för glukagonliknande peptid-1 och är den läkemedelsgrupp som flera av de nya preparaten tillhör. I studien framhålls att kombinationen med strukturerat stöd gav bättre resultat.

När läkemedel kombinerades med ett multidisciplinärt team, bestående av läkare, dietist, psykolog, fysioterapeut och hälsocoach, var 69,1 procent av patienterna fortsatt i behandling efter ett år. Efter två år sjönk andelen till 56,9 procent.

Forskarna kopplar också detta till den samhällsekonomiska aspekten. Kostnaderna för obesitas beräknas uppgå till över 125 miljarder kronor årligen för Sverige, relaterat till följdsjukdomar, sjukskrivningar och produktionsbortfall. Ätstörningsvården i Stockholm blir valfråga inför valet 2025.

Kraven på vården skärps

Studien landar också i en kritik mot hur vården ställer villkor. Patienter kan krävas på viktnedgång inför knäoperationer eller IVF, samtidigt som de nekas subvention för verktyg som kan hjälpa dem dit. Vårdreformen kan öppna för historisk privatisering.

Det leder till en situation där de som har ekonomiska resurser kan köpa sig till bättre behandling och förutsättningar. De som saknar pengar riskerar att förbli sjuka.

Yazen, som ligger bakom studien, beskriver resultaten som ett skäl att modernisera subventionssystemet och bygga mer strukturerad vård. Bolaget vill också att regionerna erbjuder modeller där läkemedel kombineras med livsstilsstöd.

Slutsatsen i materialet är tydlig. Tillgången till effektiv behandling avgörs i dag inte bara av medicinskt behov, utan också av plånbokens storlek. Obesitasläkemedel, varför, när och hur?